Oroliga mammor

Av någon anledning har vi fått en sisådär tio olika extra mammor.
Många säger att alla på Sri Lanka försöker lura en eller vill ha någonting av en.
Vilket kanske inte är så konstigt. Då alla människor oftast vill ha någonting tillbaka.
Och om de är fattiga så är det ju än mer förståeligt. Även om det bara är vänskap eller ett större kontaktnät man letar efter så är det ju något man vill ha ut av det hela.

Mrs Thilaka är som en liten och snäll hönsmamma. Men hon känner förstås ansvar, eftersom Christopher bett henne att se efter oss. Men det komiska i situationen är att alla vi möter verkar känna något slags ansvar för oss. Varenda chaufför och strandförsäljare, hotellpesonal och andra hotellgäster. Visserligen är vi två ensamma tjejer. Men mest kanske deras beskyddarinstinkt beror på att det vill göra ett bra intryck så att det i framtiden kommer fler turister hit, (då turistnäringen tidigare var den andra största inkomstkällan förutom fisket.)

Fast nu börjar det nästan bli lite jobbigt. Varken jag eller Emma är så vana vid att bli daddade och behandlade som barn. Dessutom är vi inte helt bakom flötet, tro det eller ej;) Så vi kan göra ganska goda riskanalyser på egen hand. Men Mrs Thilaka är verkligen jättegullig som nyss kom hit med kex till Emma som känt sig lite sjuk.

Ett par andra roliga figurer vi mött är ett jättegäng från Iran som åkte hem idag, men tidigare var inkvarterade på Tropic Inn. De iranska (persiska,) jämngamla killarna har precis som gängse jämnåriga grabbar här, stirrat ögonen ur sig. Men "gubbarna är jättetrevliga! Tre stycken och en 19-årig kvinna plus två smådöttrar har varit super nyfikna på oss. Vi vet inte vad vi gjort men verkar av någon anledning blivit rena rama celebrities i deras ögon. Eller kanske som djur på zoo - alla vill se och alla vill röra. Nu har vi blivit inbjudna till norra Iran på semester.
Tyvärr är de ganska dåliga på engelska, men verkar vara väl och allmänbildade i övrigt.
De befann sig här för att tävla i karate'. Tränare, tävlingsdeltagare och pappor.
Den 19-åriga tjejen med slöja har tydligen svart bälte i karate. Det ni, akta er för brudar i slöja... De kan vara farliga.

Så nu är det ganska tomt här sen de åkt, eftersom det bara var de och vi här. (Men den bra saken är att vi imorgon kanske ska få byta till ett bättre rum.)
Vi märkte hur pass svensk man är när det kommer till gränser/integritet i umgänget med dem. Vi kände inte de här människorna och ändå klängde de på oss för jämnan. På ett bra sätt, -alltid vänliga, alltid där. En gång knackade de på bara för att lämna en jätteklase' med någon slags frukt, som vi forfarande inte vet hur man äter. Lite pommes med ketchup fick vi också.
Folk verkar vara så givmilda i den här delen världen, utan att förvänta sig något annat tillbaks än vänskap och respekt. (Om man har turen att möta rätt sorts människor förstås.)
Kanske är det något vi svenskar borde jobba lite på, istället för att vrida och vända på varenda krona och dokumentera varenda skuld. Som en av de svenska grabbarna sa: "Det är ju inte så kul att bara lägga pengarna på hög."